Tomas Peterson
öppnar dörren till Vimmerby Stadhus, stegar över det gråa golvet och uppför
trappstegen med lätta, lugna kliv. Tusentals gånger har han gått uppför de här
trapporna. Alla dessa ärenden, alla människor han mött och all kunskap som
hopat sig och så till sist kom den då...första dagen på jobbet.
Kommunalråd i
Vimmerby, mitt i den politiska kultje som blåser än hit än dit. Vilken sorts
människa är han, vårt nya kommunalråd, som har modet att kliva framåt när så
många andra skulle backat?
Vadå stress?,svarar han när jag undrar hur han ska hantera
den biten. Lugn och eftertanke hjälper,
lägger han till, liksom för att skicka ett tips till oss yngre som ännu inte
lärt oss att en god politiker måste hålla hela vägen ut. Det är just lugnet och
eftertanken som landat Tomas i kommunalrådssstolen den här dagen, det här året.
Det glimtar till i ögonen när Tomas talar om sin barndom
ute i Toverum. På den tiden var somrarna somriga och vintrarna vita. Det
badades i sjöar, åktes skidor och skridskor och hem gick man bara när man var
helt slut och halvt svulten. Familjen hade eget företag på landsbygden och
Tomas blev ett tidigt vittne till den förtvivlan många kände inför
urbaniseringen. Först försvann post- och telestationen, sedan skolan och snart fanns inte lanthandeln mer. Man hade blivit förlåten för
att tro att det var slutet på landsbygden då, men när så en ny riksväg byggdes
ca 5 år senare blev det ljusare tider, Toverum fick ett lyft och bygden lever
kvar.
Att bli stor, när jag växte upp, var att ta ansvar, att
utbilda sig och visa familjen att man kom framåt. Så jag tog ansvar och
utbildade mig till civilingenjör. Sina
studieår beskriver Tomas som krävande. Från Tekniska Högskolan i Linköping examinerades
bara 70 av de 140 kurskamrater som påbörjat utbildningen. Det hårda
studietempot och höga kraven förde samman studenterna. Kamratskap, flit och hur viktigt det är att hjälpa varandra, listar
Tomas högst bland de lärdomar studierna gav honom.
På studieåren följde en karriär inom olika
storföretag, bl.a. som ekonomichef, där det som gällde var att göra rätt, att
kunna presentera sina ideer, motivera sina medarbetare och att kunna fatta
beslut. I 22 år har han dessutom varit rådgivare inom företagande på alla
nivåer, stort som smått. Människokännedom, stor utlandserfarenhet, organisation,
affärsinstinkt...listan på erfarenheterna från karriären kan göras lång.
Politiken har alltid varit närvarande i Tomas liv. Min farfar var ordförande i den lilla lokala
högerföreningen. Pappa och mamma var medlemmar i ungdomsförbund och parti.
Själv var jag så klart fri att välja mig egen väg men det var inga konstigheter.
1975 sådär, när marginalskatter låg mot 100% och löntagarfonder drevs på, då
var måttet rågat för mig och jag blev partimedlem.
Tomas engagemang i moderaterna är gedigt och
han har bl.a. varit förbundsordförande i Kalmar län. 2011 avgick han dock alla
sina politiska uppdrag då han och två andra Vimmerbypolitiker prickades för att
ha fattat ett beslut utanför den korrekta delegationsordningen. Peterson
beskriver tiden som tuff och prickningen som inte helt rättvist. Visst var det fel, men jag hade tillit till
att andra skulle hantera det formella korrekt. Så skedde aldrig. Men ansvaret
var mitt och det var inte tal och att inte ta det.
Han talar inte så
mycket om sin familj,vårt nya kommunalråd, men de finns där i bakgrunden med
fullt och fast stöd - hustru och dotter. Det måste avsättas tid till
dem och till att ta sig ut i skog och
mark, menar Tomas. Jag undrar om
det inte är just därifrån det där markanta lugnet får sin kraft.
Innan jag lämnar
Tomas att göra sig hemmastadd på nya kontoret undrar jag kort om han har ett
drömscenario för sitt ledarskap.
Ja, så klart är det en ekonomi i balans, en
gladare, roligare och riktigt varmt välkomnande kommun som ligger högst upp.
Men drömscenario...han
funderar ett tag... Jag
hoppas som kommunalråd få klippa bandet till en elektrifierad modern järnväg
från Kalmar via Vimmerby till Linköping, säger han till sist med ett brett leende.
Välkommen till nya
jobbet Tomas Peterson!
av Marie Nicholson